Det resande demokratilabbet är en vandringsutställning som snabbt blev fullbokad och som turnerat till ett 30-tal folkbibliotek runt om i landet. Genom workshops har bibliotekarier, skolklasser och lärare mötts i ett alternativt klassrum där ungdomar fått kunskaper och verktyg som hjälp dem att identifiera vanligt förekommande berättartekniker som döljer antidemokratiska och våldsbejakande innehåll. Syftet med projektet har varit att stärka elever och unga vuxnas förmåga till självständiga och oberoende bedömning av olika källors trovärdighet och ideologiska utgångspunkt.
Utställningen har tagits fram av Arbetets museum i samarbete med Statens medieråd, Sensus och Kungliga Biblioteket med finansiering av Svenska Postkodstiftelsen. Vill ditt museum göra som Arbetets museum och skapa en utställning om kritiskt tänkande som stärker demokratin? Läs metodguiden här nedan.
Det resande demokratilabbet – en vandringsutställning om kritiskt tänkande
I utställningen Det resande demokratilabbet kliver besökaren fysiskt in i den värld ungdomar vistas i dagligen. En värld full av missledande information och starka krafter men även stora möjligheter. För er som också vill jobba aktivt och konkret med att främja fri åsiktsbildning hos er publik kommer här Arbetets museums bästa tips.
1. Bli trygg med er idé
Som nationellt museum arbetar vi utifrån givna premisser för målgruppsfokus och ämnen, men det är i vår verksamhetsplan och våra långsiktiga mål vi hittar vår tydliga riktning. Att alltid vara trogen sitt uppdrag gör det så mycket enklare att kommunicera både internt inom projektgruppen och externt med påtänkta finansiärer och samarbetsparter. Det gäller även kommunikationsstrategier för marknadsföring och kontakt med media.
2. Samarbeta med dem som tror på idén lika mycket som ni
Arbetets museum är en slimmad projektbaserad organisation med en mindre fast personalstyrka vilket gör att vi alltid har samarbetsparter och projektanställda som kommer och går i vår organisation. Då krävs att de vi arbetar med vilar på samma värdegrund som vi i det aktuella projektet.
3. Sök en intresserad finansiär
Den som går in i projektet med ekonomiskt stöd behöver även vara aktivt intresserad av projektet ni söker medel för. För att förverkliga Det resande demokratilabbet sökte vi medel från Svenska Postkodstiftelsen som har ett uttalat intresse att stötta såväl stora som små demokratiprojekt. Postkodstiftelsen blev därmed en god samarbetspart under resans gång.
4. Lyssna aktivt och arbeta med referensgrupper
Vi bottnar i en metod vi kallar ”Tillsammans med, inte bara för” där vi för att skapa förtroende arbetar i referensgrupper med personer från de målgrupper den färdiga utställningen riktar sig till. I Det resande demokratilabbet har vi samarbetat med Sensus Studieförbund där vi genom studiecirklar i två städer lät ungdomar i åldrarna 16–25 ha stort inflytande i framtagningen av konceptet för själva utställningen, både gällande form och innehåll.
5. Utgå från både forskning och personliga berättelser
Utställningen baseras på ett pedagogiskt material från Statens medieråd som heter Propaganda och bilders makt. Materialet är till för lärare i högstadiet och gymnasiet och grundar sig på både forskningsrapporter och referensgrupper. Fokus är att identifiera hur propaganda skapas och paketeras och var den förmedlas. Det pedagogiska materialet testades sedan på våra ungdomar i ett studiecirkelformat.
6. Var trogen din referensgrupp
Det kommer alltid tillfällen då en som projektledare och producent hamnar i diskussioner med allt ifrån medarbetare i projektgruppen till externa samarbetsparter eller allmänt intresserade. Då gäller det att stå fast vid och inte svika det förtroende referensgruppen gett under resans gång, samtidigt som man självklart ska försöka möta en ny samarbetspart i kreativa samtal. Resultatet i vårt fall blev att Det resande demokratilabbet nu är en del av verktygslådan Fake ≠ Fact Info Lab som erbjuds våra utlandsmyndigheter i världen, helt utan att ha behövt förvanska något av det som är utställningens grundidé och grundform.
7. Namnge ingen och inget i onödan
Efter att ha läst många forskningsrapporter om hur extrema rörelser interagerar, kommunicerar och marknadsför sig – framför allt via olika sociala medieplattformar och onlinespel – valde vi bort de namngivna extrema organisationer som ingick i grundmaterialet från Statens medieråd. I stället har vi skapat verktyg som hjälper alla att avkoda propagandanarrativ på en metodologisk och rent uppbyggnadsmässig nivå.
8. Stryk pekpinnar
För oss har det varit viktigt att nå även de som kanske har föräldrar, vänner eller släktingar som står för och uttrycker extrema åsikter hemma. Därför har vår ambition hela tiden varit att de som kommer till utställningen inte ska lämna den på grund av att de känner sig utpekade. I stället för att berätta vad som är rätt och vem som har fel har vi utformat våra verktyg så att besökaren själv söker fakta och bildar sig en egen åsikt, detta för att nå ett djupare demokratiskt syfte.
9. Skapa en tydlig projektmodell
Arbetets museum har en projektmodell där projektets olika faser utförligt redogörs och där varje projekttjänst är genomarbetad och beskriven. Detta medför att alla hela tiden vet vem som ska leverera vad och till vem i alla projekt. Vi vet också att oavsett om vi tillsätter en projekttjänst internt på museet eller anställer någon externt så har vi en specifikation på vad den personen förväntas kunna och leverera i den kommande processen.
10. Kill your darlings
Det ses ibland som en tråkig genväg till färdigt resultat att arbeta utifrån målet good enough. Hos oss innebär det snarare att projektledare och delprojektledare fattar beslut att ta bort ett inslag eller element i processen som sparar ork i arbetsgruppen utan att det märkbart påverkar slutresultatet. Avvägningar som i slutändan gör det roligare att jobba.
11. Ha med kul rekvisita
Unna er att visa upp er i rolig rekvisita. Ihop med utställningen har vi skickat labbrockar med Det resande demokratilabbets logo tryckt på ryggen. Bibliotekarier i alla städer har burit dessa rockar vid visningar. Eftersom utställningen har en rumslig begränsning har rekvisita stärkt det dramaturgiska greppet.